Frustrated


I'm frustrated
And here's where everything must end
So frustrated
And all you thought you knew me well
I'm not crazy
Scream and shout and that won't help
Cause I'm frustrated
Please forgive me for what I said

I am abscentminded, don't know what I do
Where are my keys, where did I put that bloody phone
I even don't know how to find myself
I won't get no relief until I'm dead
I won't get no relief until I'm dead

I'm frustrated
I am tormented by myself
And I hated
Why can't I be like everybody else
I'm frustrated
This is where everything must end
Light a candle for me
These patterns I must brake
I must be strong instead of runnin' away
I won't get my relief until I'm dead
I won't get no relief until I'm dead

This restlessness has made me to concede
What is wrong with me, why can't I fall asleep
I won't get no relief until I'm dead
I get my inner peace when I am dead

Mustasch - Frustrated

"Jag gör det sen"

Är det något jag lärt mig den hårda och långa vägen så är det att inte skjuta göromål på framtiden. Anledningarna är många men just dessa 3 är nog störst:

1. Gör jag det inte nu så kommer jag glömma bort det och risken är stor att jag kommer på det för sent.

2. Gör jag det inte nu när jag har lust så kommer risken vara enormt stor att jag inte har lust att göra det alls på flera år (typ).

3. Gör jag det inte nu och delar upp sysslorna över tiden så har jag senare en miljon saker att göra samtidigt och det stressar sönder mig. 

Detta är en av sakerna jag själv lärt mig hitta vägar genom trots min svårighet att strukturera och planera iom min adhd.

Detta brev fick jag igår efter 5-6 försök att få veta hur det ligger till för mig. På riktigt är detta det sämsta jävla brev jag fått. Nog fan kan de beräkna kötid. Nog fan kan de säga om det kommer ske nästa vecka, om 3 månader eller år 2016. Jävla skitsnack! 





Aunt Flow påväg?

Är så irriterad på det mesta just nu och har inte lust till något alls direkt. Det i kombination med ont i svanken tyder kanske på att mensen är på intågande. Vet ju inte när den behagar dyka upp denna gång eftersom jag väntar på första sen operationen. 

Som vanligt så måste jag förklara för min man att jag har pms/pmds även denna gång. Det är så tröttande att jag först måste uppleva skiten i min kropp, jag måste också ifrågasättas och bli tvungen att förklara varför jag är "kort i tonen" eller verkar sur. Jag gör det inte med mening men det är väl ett sätt att undvika konflikter som blir när jag mår såhär. Jag blir tystare och drar mig undan också för att jag blir nere, tappar sugen och orken, men också just för att inte bli arg på allt och inget.

Jag tror faktiskt ibland att jag hellre skulle behålla min adhd än pmds, om man nu skulle få välja... Haha, vilken dröm det skulle vara. Pest eller kolera? 

Med adhd kommer ju fördelar kan jag tycka. (Även om nackdelarna ofta överskuggar fördelarna) Men med pmds kommer INGA FÖRDELAR WHAT SO EVER! Det är bara djävulens fina gåva till kvinnor över 30 som fött barn och ofts har andra problem så som adhd. 

Fan, ibland blir jag så leds med känslan av att all skit kom till mig i slutändan. Men å andra sidan har jag det ändå jävligt bra om jag jämför med många andra. 






Följ mig på Bloglovin

HemTillbaka till Start
Om SoyaNyfiken på vem som ligger bakom bloggen?
Kika då in här!

Kontakta migKontakta mig vid frågor om tex tävlingar, lösenord eller annat
SoyafamiljenSidan om min älskade familj
Mina bloggfavoriterNyfiken på vilka bloggar jag följer?
Låsta inläggAnsök om lösen via kontaktsidan
Gamla SoyabloggenDär allting startade våren 2006